...Men Ej Skiljas Från Vännen Min, Utan Att Fälla Tårar.

Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin
utan att fälla tårar?

Jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror,
men ej skiljas från vännen min
utan att fälla tårar.

----------------------------------

Who can sail without the wind,
Who can row without an oar,
Who can leave behind a friend,
Without just one tear to pour?

I can sail without the wind,
I can row without an oar,
But I cannot leave a friend,
Without just one tear to pour.

---------------------------------

Allt är inte alltid som en dans på rosor, det har jag länge varit medveten om. Jag har gått igenom många svåra saker, detta är det allra svåraste och jobbigaste jag någonsin gjort, det var det jag gjorde torsdagen den 2 september. Det var hemskt. Jag har aldrig gråtit så mycket eller på de sättet, jag har aldrig ångrat något så mycket. Saknaden har varit här konstant ända sedan dess.

Delad, en dela av mig lämnad, en del sitter fortfarande kvar, trasig. Erfarenheter kommer strömmande. Massa roliga saker och visa svåra saker. Viljan att kunna göra kloner en själv är stor. Jag vill kunna göra så många olika grejer, finnas på två olika ställen. Men det är omöjligt. Men viljan finns.

Jag älskar dig. Saltvatten har jag känt rinna på min kind, flera gånger. Jag går i drömmarnas land. Även om jag är medveten om verkligheten.

Jag älskar dig så, du finns hos mig även om du kanske inte tror det, förstår det eller ser det. Det finns inte alltid ord.

Sången är sann... Det finns så mycket jag kan göra, även om det är svårt. Jag tror på vad jag kan och på vad jag vill. Men att skiljas från dig går inte utan tårar, tårar som fortfarande rinner. Känns som att jag redan varit borta i flera månader även om det bara gått en vecka.

Men en tro på oss håller mig vid liv. En tro, på att vi kan klara detta.

Hope, love and belives.

Love is alive, even though miles apart.

Miles of Love